Flyga drake

– Jamil, ah, jamil! Kvinnorna runt omkring mig suckar och ler, de håller handen över hjärtat och tittar stolt på mig. Flickorna fnittrar, pekar och pratar i mun på varandra.

Jag är på besök i Jinba, en liten by längst söderut på Västbanken nära gränsen mot Israel. Kvinnorna och barnen har klätt mig i hijab (slöja) och de är mycket nöjda med resultatet – jamil betyder vacker. Jag frågar hur livet i byn är och vi pratar med hjälp av de få ord jag kan på arabiska och de engelska ord några av flickorna lärt sig, men mest gestikulerar vi.

Det de berättar får jag bekräftat av den enda kvinnan i byn som pratar engelska, Samar.[1] – Byn är sedan länge hårt ansatt av en bosättarfamilj som bor på kullen ovanför. Jacob Dalia flyttade hit 1996 från Sydafrika, sedan dess har han bland annat skjutit våra djur från sin kulle och anklagat oss för att stjäla hans får. När det händer arresteras vanligtvis några av de unga männen i byn, och även då de släpps efter att ha bedömts oskyldiga så har deras namn hamnat i polisregistret. Det betyder att de inte kan få arbetstillstånd i Israel, så hur ska de försörja sig i framtiden? frågar Samar. – Det är ett hårt liv här i Jinba. Mitt syfte i livet är att bidra till ett slut på ockupationen och på det sättet ett bättre liv för mitt folk, säger Samar, 23 år.

Den senaste tiden har det inträffat fler bosättarattacker än vanligt på Västbanken.[2] Häromnatten försökte en stor grupp bosättare ta sig igenom en militär vägspärr utanför Tulkarem där jag bor, vilket skrämde invånarna i den närmaste byn Izbat Shufa. Lyckligtvis stoppades de av israelisk militär. Inom loppet av några dagar har bosättare bränt två moskéer söder om den närliggande staden Nablus, de har förstört bilar och dragit upp palestinska jordbrukares olivträd med rötterna. I några av fallen rör det sig förmodligen om ”price tag”-aktioner; israelisk militär kan till exempel ha rivit ett hus som byggts olagligt inom en bosättning och bosättare utkräver då hämnd på civila palestinier i närheten. [3] Inför det förväntade utropandet av en självständig palestinsk stat nu i september har israelisk militär utrustat bosättningar med tårgas och ljudbomber av ”säkerhetsskäl”, något som kan få allvarliga konsekvenser i de fall där bosättare redan använder våld mot civila palestinier.[4] Bosättare har även rätt enligt israelisk lag att alltid bära vapen. [5]

De två små byarna Susiya och Wadi J’Hesh, söder om Yatta, är vana vid bosättarattacker. Emellan dem sprider bosättningen Suseya ut sig, och de får ofta besök av bosättare som låter sina får beta från palestiniernas olivträd, hotar invånarna eller förstör deras skördar.[6] Vi ska hälsa på i Wadi J’Hesh, där följeslagarna sover över ibland för att internationell närvaro kan avskräcka bosättarna från att närma sig byn.

När vi kliver ur bilen på huvudvägen måste vi klättra över en jordvall som israelisk militär har lagt dit för att förhindra palestinier från att använda sina jordbruksvägar. Vi går över åkrarna ungefär en kilometer till den lilla byn. Eftersom vi inte vill att byborna ska tro att det är bosättare som kommer och då vi inte har något telefonnummer att nå dem på, vecklar vi ut en drake som vi flyger så högt det går när vi närmar oss husen i Wadi J’Hesh, för att signalera att vi är på väg. Just den här kvällen är vi de enda besökarna i byn.